Pucko

Ja precis så känns det. Dagen före domen, men egentligen så vet jag att det inte är så illa. Det värsta som kan hända är ju att vi får en stor rest att fixa. Men men vi får väl se hur det går. Förhoppningsvis så kommer det en uppdatering om det imorgon. Jag är ju väl medveten om att det finns brister i arbetet men vad kan man göra, jag skulle bara önska att vi hade haft en annan handledare så vi hade fått den handledning som vi blivit utlovade. Men pga sjukdom har det inte blitt så. Jag förstår ju också att folk blir sjuka.

Till något lite roligare. Snart är det januari och jag börjar jobba. Det ska bli sjukt kul, det känns värkligen som att detta är ett jobb för mig. Det enda som hade kunnat vara bättre hade varit om det var en tillsvidare tjänst. Men det kommer det kommer. Förstår inte varför jag ska ha så sjukt bråttom, jag menar jag är 23 har snart en universitets examina, har barn, bil, körkort och är gift. Jag menar något måste jag ju ha att göra resten av mitt liv. Men men lite av min livsfilosofi är det som är gjort så är det.

Ja ja jag vet inte om jag är nervös eller om jag bara är uppgiven inför opponeringen. Men som sakt det gäller ju bara att hoppas på det bästa och vänta och se hur saker och ting artar sig. Jag har ju hela "jullovet" på mig att fixa till revideringen på uppsatsen.

Som ni kanske märker i inlägget har jag lite delade känslor om vardagen. Uppsatsen känns som skit och jobbet känns as bra. Så jag vet inte riktigt om jag ska gå runt och sura för uppsatsen eller om jag ska flyga på små rosa moln för att jag har fått ett jobb som låter skit kul. Jaja det är iaf dagens dilemma, nu ska jag återgå till att fundera på om jag känner mig uppgiven eller nervös.