intressant tanke
Perny hon skriver om hur barn leker med varandra och vad man som vuxen har för roll i detta.
För jag kan känna igen mig lite i det där med att man måste vara som alla andra vuxna för att barnen ska få leka tillsammans. För mih så tror jag att det föll ganska mycket på att jag var 19 när emmy började på dagis. Det gör då att de flesta av förädrarna som hade barn i emmys ålder umgicks i kretsar som var mer i mina föräldrars ålder. Det var bland annat så att en kvinna som gått i min pappas storebrors paralellklass hade en son som emmy lekte mycket med på dagis. Så alltså emmys kompis föräldrar är aningensäldre än mig, detta gjorde att alla såg mig som ett barn.
Idag är det lite annorlunda. Idag så jobbar jag som lärare och jag har fyllt 24. Detta gör att jag inte längre serut som jag skulle gå på gymnasiet och när folk frågar vad jag gör så svarar jag att jag jobbar som pedagogiskresurs på en gymnasieskola, men att jag saknar 15p för att kunna plocka ut min lärarexamina.¨Dessutom har ju dessa föräldrar redan sett att jag har en någosånär välartad unge. Det gör att min antagna ålder blir ca 30. Däröfr blir jag accepterad nu.
Däremot så kan jag känna att jag inte har jättemycket gemensamt med dessa föräldrar som måste tro att jag är 30 och har en utbildning. Det gör ju att de´t är inte mig de umgås med. De umgås med en "godkänd" förälder till en kompis till ett av deras barn. Så nu mera är jag väl en "godkänd" förälder men inte i den mån att jag blir hembjuden till folk och så utan mer att ja din dotter får leka med min dotter.
Ska vi följa denna trenden så segregerar vi oss själva och vi själva ser till att vi hamnar utanför och vi själva ser till att våra barn inte byter "klasstillhörighet". Ja det finns ju ett talesätt "Lika barn leka bäst" men är det alltid så?
För jag kan känna igen mig lite i det där med att man måste vara som alla andra vuxna för att barnen ska få leka tillsammans. För mih så tror jag att det föll ganska mycket på att jag var 19 när emmy började på dagis. Det gör då att de flesta av förädrarna som hade barn i emmys ålder umgicks i kretsar som var mer i mina föräldrars ålder. Det var bland annat så att en kvinna som gått i min pappas storebrors paralellklass hade en son som emmy lekte mycket med på dagis. Så alltså emmys kompis föräldrar är aningensäldre än mig, detta gjorde att alla såg mig som ett barn.
Idag är det lite annorlunda. Idag så jobbar jag som lärare och jag har fyllt 24. Detta gör att jag inte längre serut som jag skulle gå på gymnasiet och när folk frågar vad jag gör så svarar jag att jag jobbar som pedagogiskresurs på en gymnasieskola, men att jag saknar 15p för att kunna plocka ut min lärarexamina.¨Dessutom har ju dessa föräldrar redan sett att jag har en någosånär välartad unge. Det gör att min antagna ålder blir ca 30. Däröfr blir jag accepterad nu.
Däremot så kan jag känna att jag inte har jättemycket gemensamt med dessa föräldrar som måste tro att jag är 30 och har en utbildning. Det gör ju att de´t är inte mig de umgås med. De umgås med en "godkänd" förälder till en kompis till ett av deras barn. Så nu mera är jag väl en "godkänd" förälder men inte i den mån att jag blir hembjuden till folk och så utan mer att ja din dotter får leka med min dotter.
Ska vi följa denna trenden så segregerar vi oss själva och vi själva ser till att vi hamnar utanför och vi själva ser till att våra barn inte byter "klasstillhörighet". Ja det finns ju ett talesätt "Lika barn leka bäst" men är det alltid så?
Kommentarer
Trackback
